Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, vad vill Kristin jag ska göra åt det då?
frågar hon och häller upp vatten och skall tvätta
sig till middan, som om ingenting hade hänt.
— Vad fröken skall göra, fröken skall hålla väsen,
förstås, och skälla ut mig och titta på handdukarna
och räkna efter vad de kostar och vara arg hela
dagen, för det skulle alla mina fruar ha vat och
frökens mormor allra värst, om hon varit i livet.
Men vet fröken, vad min fröken gör då? Hon
vänder sig om och bara tittar litet på mig och
skrattar: — Kära Kristin, vi får laga så vi inte
rostar själva, säger hon, tänk vad det är vackert
väder ute i staden i dag. Jag frågar bara, om
en kan förstå sig på en sån matmor, för inte gör
jag det. Rosta själva! Det är som om hon
kommit ifrån detta världsliga, och det kan aldrig vara
bra.
— Vänta, om det kommer rost på rösträtten, så
får Kristin se, sade Pennskaftet. Var och en är
rädd om det, som ligger en närmast om hjärtat.
Jag får väl vara här till i morgon och få kaffe på
sängen? Vi två vill hellre ha kaffe än rösträtt, eller
hur Kristin?
— Jo, medgav Kristin viskande, men säg det
inte för fröken.
Pennskaftet steg tyst in i det stora
arbetsrummet, som hon älskade ända sen den dag, då hon
och arkitekten voro med om att göra det beboeligt.
Borta vid skrivbordet lyste lampans
pärlemofärgade kupa som en stor opal över det tysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
