Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag, bara i morgon, bara de timmar, då männen i
riksdagen överlägger om er och er rätt! Hon
visste, att det var otänkbart, att det låg långt
utanför människans förmåga, men just orimligheten,
motståndet, kylan, som hon kände strömma emot
sig, eggade henne att sätta skuldran till och göra
det yttersta.
Hennes hjärta började klappa hårt, hon fick en
plötslig förnimmelse av alla dem, som åter voro
med henne, som hoppades och drömde detsamma,
kanske utan att veta det, hon blev en liten prick
bland en stor skara, för en kort stund tycktes
perspektivet öppna sig för henne, och det
glimtade till över vägen, som steg och buktade bort
mot fjärran mål. Hon tog pennan, orden tycktes
marschera upp vid tonerna av en festmarsch, med
en rysning av glädje kände hon, hur det strömmade
likt floder av eld genom hennes högra hand ner i
pennan. När hon hunnit till sin signatur, reste hon
sig plötsligt, gick bort till Cecilia och gömde sitt
heta huvud i en flik av hennes morgonrock.
— Jag har varit vaken en stund, kära barn, sade
Cecilia, men vad är det med dig, du skälver ju i
hela kroppen?
— Gör jag? Det är väl därför, att det gått en
smula kraft av mig, svarade flickan med osäker
röst. Vill du läsa? Det är ungefär vad du ville
ha sagt, fast du somnade ifrån det. Man gör
vad man kan för sina vänner.
Cecilia svarade inte, hon läste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
