Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Så har jag aldrig sett dig skriva förr, sade
hon, när hon slutat och strök flickan över håret.
— Nej, sade Pennskaftet, som nu var lik sitt
vanliga jag igen, nej, och väl är det, för om jag
skrev så jämt, funnes det inte en enda
stockholmsredaktör, som ville använda mig. Och det är mycket
osäkert, om jag lyckas placera den här artikeln.
De skulle nog ta den, om den vore skriven av en
amatör i ansedd samhällsställning, men en av deras
egna, som blir så där högstämd, nej, det skäms
de för. Det är den där olyckliga känsligheten,
men jag skulle inte klaga på den, för det är den,
som gör mig så oöverträfflig, när det skall skrivas
oni misshandlade eller innebrända hustrur eller
tuberkulösa barn. Jag gjorde något liknande, när
jag blev upptagen i rösträtten, men den krian
ligger i en portfölj, och ibland tar jag fram den
och läser den med ett leende.
— Hur längesen är det, och hur gick det till?
— Två år sen och det gick så, emedan det
måste. När man har ett sådant arbete som jag,
får man så småningom se allt det duktiga och
oförtrutna arbete kvinnorna gör, och man lär sig se
hur kringskurna de är och hur maktlösa, när de
vill tillämpa sina erfarenheter i större skala än
inom det egna lilla barnhemmet eller sjukstugan.
Man blir slutligen klar över, att om man än själv
hellre vill ha en ny hatt än rösträtt, så är det
andra, mycket bättre folk än en själv, som har
goda skäl för att mycket bestämt yrka på den. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>