- Project Runeberg -  Pennskaftet /
119

(1926) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VIII.



Julen var ännu icke överstökad, och Dick
vistades ännu i landsflykt hos sin familj i
Östergötland, då Pennskaftet en dag kom hemåkande från
tidningen i ett bedrövligt tillstånd. Hon svarade
icke ett ord på pensionatfruns förebråelser, det
hade kanske varit oklokt att ge sig av ner till
arbetet med feber och hosta, men om flickan
möjligen hölle på att få vara oklok, så angick det
ingen. Fru Bengtsson skulle inte oroa sig, hon
skulle icke begära mer än att få vara i fred.

Hon var så dålig och så nedstämd, när Cecilia,
varskodd av jungfrurna på pensionatet, kom för
att se om henne, att denna hade svårt att icke
låtsas om sin oro.

— Hon kommer att gräma ihjäl sig, tänkte
Cecilia dystert, och det är inte längesedan hon var
så övermodig! Men jag hade rätt, ingen fin kvinna
klarar en sådan historia, den knäcker henne.

När Dick, som ingenting anade, kom tillbaka
några dagar senare, var alltså den första
underrättelsen, som nådde honom, den om Pennskaftets
sjukdom.

Det måste sägas, att hon icke varit vidare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:55:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skaftet26/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free