Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångerfullt, jag grät, när jag hörde Dick be om
brödkorgen.
När hon kom på benen igen, så blek och
bräcklig, att Kristin profeterade hennes snara bortgång
till en bättre värld, sade hon upp sig på pensionatet
och gav sig att söka efter eget rum. Cecilias
missräkning över detta beslut var stor, hon hade i
det längsta väntat sig ett annat resultat av den
begrundandets och självprövningens tid, som
flickan gått igenom.
Med ledning av en annons gick Pennskaftet
en dag upp i ett hus vid Adolf Fredriks
kyrkogård, och när den uppgivna dörren öppnades vid
hennes ringning, stod hon ansikte mot ansikte med
en av sina forna skolkamrater från hemstaden.
— Å, Klara, god dag, sade Pennskaftet glatt,
men den andra blev blossande röd, som om hon
misstänkt tusen andra skäl till besöket än sin egen
annons i tidningen och hämtade sig först, då
Pennskaftet något förvånad frågade, om det var hon,
som hyrde ut rum. Då blev hon med ens mycket
livlig, drog gästen genom en liten tambur in i ett
vackert hörnrum och började utbreda sig över alla
lägenhetens fördelar.
— Och så ligger den så bra till, sade hon, nej
sitt ner då, så roligt att få se dig, egen tambur
och ingen som hör, när man går och kommer,
eller vad man har för sig för resten. Men det
kanske inte du sätter värde på, tillade hon och
såg ringaktande på Pennskaftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
