Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon skulle öppna porten och släppa in rösten,
och den risken var väl värd att löpa för
möjligheten att klara upp detta mysterium.
Hon kastade på sig det nödvändigaste, tog en
aftonkappa och sin stora kråka, stoppade en
ficklampa på sig och gick ner. Portnyckeln lade hon
kvar på nattduksbordet. Portgången i detta hus
tillslöts om nätterna medelst en järngrind, och så
snart hon kommit nerför trapporna, såg hon en
manlig gestalt stödd mot gallret på andra sidan.
När han fick se hennes sidenkråka i halvdunklet
lyfte han på hatten, men blott för att därpå, då
hon kom fram i skenet från gatlyktan, ge till ett
utrop av häpnad.
— Vad menar ni med att ringa på min telefon
mitt i natten? frågade Pennskaftet, som var
alldeles lugn men frös litet.
— Detsamma som ni, vem ni nu än är, menar
med att komma och öppna, sade figuren på andra
sidan. Jag måtte ha kommit till fel nummer, men
jag skall inte vara så fjäskig, öppna bara, så skall
vi nog komma överens sen.
— Jag törs inte, sade Pennskaftet kallt, Klara
är bortrest, jag är ensam där uppe.
Jo, det var inte att misstaga sig på, han lystrade
ögonblickligen vid namnet.
— Vart har hon rest? frågade han häftigt.
— Om hon inte talt om det själv, så vill hon
nog inte, att ni skall veta det, svarade Pennskaftet
och borrade händerna i fickorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
