Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är naturligtvis den där förbannade
skådespelaren, svor figuren mellan tänderna, men lika
gott, jag kan visserligen inte se er så noga, men
rösten hör till en ung, och, som jag hoppas,
förtjusande kvinna. Fram med nyckeln, jag bryr mig
inte om vem ni är eller hur ni är, men öppna.
Och då Pennskaftet stod orörlig skakade han
gallret med bägge händerna.
Flickan tog upp sin ficklampa och såg plötsligt
mannen rakt in i ögonen, men hon släckte den lika
fort, o hon skulle ändå aldrig, så länge hon levde,
glömma detta ansikte.
— Gå för Guds skull, sade hon full av
förskräckelse, och medan järngrinden skakade bakom
henne och en upprörd stämma kallade henne
tillbaka, rusade hon uppför trapporna och grät tills
hon somnade, över Klara och hela världen, men
mest över Klara.
När Pennskaftet nu hyrde rum själv och hade
eget spritkök och egna kastruller, vaknade hos
henne lusten att bjuda hela världen på te. Hon
frågade pliktskyldigast sin värdinna, om denna
tillät henne att ta upp främmande på rummet, men
denna rörde sig bara ett halvt varv i sitt fett mot
Pennskaftet och förklarade, att »fröken får göra
vad fröken vill, bara jag inte kommer i obehag
därför». Hos Pennskaftet började alltså en serie
underliga bjudningar, och Dick fick ofta torka disk
efter socialdemokrater, slumsystrar och synderskor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
