Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pennskaftet blossade upp, men då hon såg den
andras menlösa min, hennes oskyldiga nöje över
frasen, skrattade hon.
— Nej, tycker ni? frågade hon och såg litet
gäckande på flickan, som satt där i all sin textila
prakt med handbroderad reformklänning och stora
silversmycken under hakan och neråt.
Hennes förvåning var obeskrivlig, då flickan
plötsligt dolde ansiktet i händerna och viskade: ja.
— Ja? upprepade Pennskaftet häpen. Det hade
jag då aldrig trott.
— Det är förfärligt, sade flickan. Det sliter
sönder ens hjärta, hur man än väljer.
— Å, sade Pennskaftet, ni tar det alltför
krångligt, bry er inte om att fundera på sånt.
— Om man arbetar och älskar på allvar, så
kommer förr eller senare för alla kvinnor, som
ägnar sig åt konsten den stund, då de måste välja,
sade textilflickan litet förtörnad. Och jag trodde att
ni som själv — — — som — — —
— Men jag är ingen konstnär, sade Pennskaftet
så allvarsamt hon kunde.
— Nej, det förstås, och det gör ju saken delvis
lättare. Men ni kan ju ändå hålla på er
verksamhet, tycker ni inte, att det skulle kännas svårt att
behöva uppge den? Kan ni inte en gång sätta er
in i vad jag skall känna?
Pennskaftet tänkte skarpt. — Nej, sade hon.
Textilflickan såg mycket förvånad och besviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
