Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, det är bara litet sorg. Men vidare nu.
Trodde du, att du skulle få mig lika lätt, för
samma billiga pris? Tyckte du det lönade sig?
— Ja, ser du, sade Dick, och letade besvärad
efter orden, en yngling som jag, som — som nätt
och jämnt kan klara sig själv — det — det faller
honom helt enkelt inte in annat än att han måste
leva på skadade varor. Han vet ju med sig, att
han inte har något att bjuda en flicka, och inte
vill du väl, att han skall drömma om, att den
ljuvaste kvinna i världen skall ge honom sin
kärlek och bli hans, utan penningar och för intet. Min
skuld till dig är så stor —
— Ja, ja, avbröt hon honom, allt det där har vi
gjort upp och klarat ut. Och hon smålog litet åt
minnet av sin egen vältalighet och den beundran
den väckt hos Dick. Men berätta nu hur det var, då
du fann, att jag inte var den du trodde.
— Jag träffade dig vid Tegelbacken, fortfor han
beredvilligt, jag bjöd dig på middag, du gick
med och jag tänkte: Nu skall det väl bli tillfälle att
låta henne förstå, att jag ingenting har emot ett
litet äventyr.
— Som om du inte långt förut låtit mig förstå
det!
— Men du borstade upp dig, lilla älskade, jag
blev litet förvånad, men gav inte tappt —
— Nej, du gjorde inte det du —
— Utan jag tänkte, vi får väl gå en lov om
Skeppsholmen då, det brukar hjälpa. Men vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
