Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hur sent, fick du gå i fred?
— Klockan halv två, nej, är du galen? Jag var
i hög stämning, du vet man gaskar upp varandra
vid de stora mötena, när man är tusen, som vill
samma sak, vi hade talare ur alla partier, och jag
var vild av entusiasm, o, jag skulle utföra stora
saker, det var roligt att arbeta, att leva, att vara
med just nu — — — och när jag så tänkte på,
att du skulle komma hem igen, och jag skulle få
vara hos dig i afton, bara jag, och du höll så
mycket av mig, då tyckte jag, att jag var så rik
och lycklig, och det var så ljuvligt att leva, att
jag inte kunde bära det.
Hon suckade. Med en hungrig och undergiven
åtbörd lutade han sig in mot hennes axel
— Äntligen, gudskelov! Nu lenar det litet i
bröstet, när jag får hålla om din lilla älskade kropp
igen och känna din värme mot min kind. Om en
liten stund skall du få tala om vad märkvärdigt du
haft för dig, men först, å, låt oss vara alldeles
tysta, Gud, flicka, så söt och ljuvlig du är, det
tar andan ifrån mig.
— Säg snarare från mig, svarade hon med
lycklig röst.
En timme gick, de hade ännu icke sagt ett
förnuftigt ord.
— Se här, sade han och tog fram en liten vit
fjäder ur sin plånbok, du har haft rösträtt och
Gud vet vad, medan jag varit borta, jag har
bara haft detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
