Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långa gatan och ännu flera gator, innan hon kom
hem, och greps av olust. Hastigt stängde hon
balkongdörren och kröp upp i soffhörnet igen.
— Vad gör du där borta vid kaminen? frågade
hon.
— Jag tänker på, hur mycket jag älskar dig.
— Kan du inte komma hit och tänka på det?
Tror du, att du alltid skall göra det?
— Ja, det tror jag nog.
— Ibland tänker jag, sade hon, att jag, som vi
alla, att jag bara är en liten skarv på fodret i den
älskades rock. Och att det är så naturligt för er
att byta om oss som att byta om rock — — —
Han hade aldrig hört henne tala så där kelet
jämmerlig förr. Något inom honom tyckte synd om
henne, men något gladdes, ty man är icke så
rädd att förlora det man icke håller mycket kärt.
— Jag tror aldrig, att jag kan tröttna på dig,
sade han och flickan lät sig nöja, ty hon visste,
att han aldrig bedyrade. Du är ju för mig tusen
kvinnor, för var dag en ny. Du är en för mitt
arbete — och Pennskaftet kände en plötslig
tillfredsställelse över alla de gånger hon talat om
valvkonstruktioner och gjort snusförnuftiga frågor
över planritningar.
— Du är en för mitt arbete, återtog han, en
för min feststämning, en för mina förhoppningar
och en för mitt dåliga humör. Du är också en
för min ömhet och en för hettan i mitt blod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
