Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
te och hade henne att beskriva sitt dagliga liv
och arbete, så synbart road, att Pennskaftet fick mod
att berätta om alla de små skiftande uppdrag och
situationer, varav en kvinnlig journalists liv är
sammansatt: från hattutställningen på morgonen till
sjuttioårsjubileet på middagen och mötesreferatet
på aftonen.
— Nu vet jag inte mer, sade hon slutligen,
men kanske ändå, om generalen vill höra om
antastningsfonden?
Generalen, som själv i sin för länge sedan
gångna ungdom drömt om att bli journalist, ville
mycket gärna.
— Jo, sade Pennskaftet, nu helt modig, vi hade
en gång haft en diskussion i tidningen om
kvinnofriden, generalen vet sådant man tar till, då man
inte vet sig råd med något annat. En stor del därav
hade vi, de manliga och kvinnliga medlemmarna
på redaktionen, gjort själva, och en av kamraterna,
ett manfolk naturligtvis, hade skrivit och sagt,
att kvinnorna borde inte vara så pjoskiga, inte ta
så illa upp och så vidare. Samma kväll, som den
artikeln hade stått införd, blev jag emellertid på
hemvägen från mitt arbete antastad av en fin herre,
som aldrig ville gå och som anförde min egen
tidnings uttalanden som skäl och ursäkt för sitt
uppförande. Det är tre år sen nu, och kolsyran hade
då ännu inte gått av mig. Nästa förmiddag
infångade jag artikelförfattaren, samlade ihop så
många jag kunde av kamraterna och sade: — Se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
