Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta har hänt, vad skall jag göra med honom?
Då var där någon, som föreslog, att missdådaren
skulle betala mig droska hem från tidningen var
gång jag var så sent ute, att spårvagnarna slutat
att gå. Ur denna idé spirade antastningsfonden,
då jag föreslog att man skulle utvidga
betalningsskyldigheten, så att endast de, som visste med
sig, att de aldrig antastat kvinnor om nätterna gick
fria. Och då blev de ju med, de allra flesta, tillade
hon allvarligt. Nu är fonden så stor, att jag och
mina kvinnliga kamrater får en nätt utdelning i
proportion till ungdom och bustycke.
Anna Gylling och Cecilia iakttogo med roat
intresse generalens vördnadsvärda ansikte under
det vita håret, det hade kommit något
skälmaktigt över det, och hon, annars så vit och med
så vemodiga ögon, hade fått en skär rodnad, som
en ung flickas rodnad på kinderna.
— Pennskaftet blir favorit här ute, och det
lustiga är, att flickan inte har en aning om, hur
nära hon är att göra sin lycka, sade Anna Gylling
småleende.
Men Cecilias ansikte mörknade, och hon sade
ingenting.
Det hade varit så roligt att få sitta och språka
förtroligt med generalen, som var mycket mera
trevlig och förstod bättre än man kunnat drömma,
och med en suck hörde Pennskaftet hur bilen
stannade utanför trappan. Hon tystnade tvärt, och
generalen kunde icke få något mera ur henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
