Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då gästerna kommo in, drog hon sig tillbaka i
en fönstersmyg och beslöt att obemärkt smyga
sig ut i parken vid första tillfälle. Generalens bror
var henne visserligen ingen obekant storhet, han
hörde till de äldre herrar, som alltid inviga bättre
välgörenhetsföretag, och hon hade talat vid honom
i många barnkrubbor och tuberkuloshem. Han var
en grann herre, ståtlig som generalen, och
dessutom skulle man vörda honom för hans
rösträttsmotioner, men just därför vågade man ju inte bli
ond, när han för tjugonde gången lät en presentera
sig. Det enda roliga med gästerna var baron Starck,
som var lika överraskad som förtjust att få se
henne, och som sade: — Kära fröken, jag visste
inte, att jag skulle träffa er här i dag, och ändå
har jag läst alla edra rösträttsbroschyrer!
— Har det hjälpt? frågade Pennskaftet
intresserad, medan Anna Gylling mumlade:
— Å nu förstår man det plötsliga och
underbara intresset!
Generalens svägerska betraktade med ett roat
småleende den unga journalisten och ömkade sig
litet över hennes blus och kängor, samtidigt som
hon gratulerade sig till sin egen taktfullhet att
ta sin äldsta middagsklänning för att ej sticka för
mycket av mot rösträttskvinnorna. Fru Veber tyckte
inte om dem, hon trodde, att kvinnorna skulle
göra sig och landet olyckliga om de finge rösträtt,
men så visste hon också, att aldrig hade hennes
artige och älskvärde make älskat henne, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
