Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svika redan i begynnelsen, när det fanns så många
andra, som kunde göra det arbete han bjöd mig
och föda hans barn till världen. Jag förmodar, att
jag trodde, att han skulle vänta på mig, att han
skulle be och bönfalla och övertala, men han sade
icke ett ord, han gick, och jag förstod, att jag
var död för honom, och att han skulle finna en
annan kvinna för sitt liv. Och då försvann min
tro, min övertygelse, min glädje, jag hade icke
så mycket kvar av mina stora drömmar, att jag
kunde skyla mitt elände med det…
— Stackare, sade Cecilia.
— Förstår du nu, hur jag kan vara den Anna
Gylling, som arbetar för något jag tror skall blott
ytterligare skärpa konflikterna i kvinnornas liv och
slita sönder deras hjärtan, hur de än väljer?
Generalen säger, att jag inte kan se klart, och att mitt
ege öde förblindar, jag hoppas, det är så, men
generalen har själv både barn och barnbarn, och
anar icke, Gud signe henne, vad det är att smaka
den eviga döden.
— Mig fann rösträttsarbetet, sade Cecilia sakta
efter en stunds tystnad, slagen och blödande vid
vägen, jag har inte offrat något för det, men när
jag förstod vad det var, som låg bakom allt detta
skrivande, talande, petitionerande och agiterande,
då lärde detta nya mig att leva och att gå mera
lugnt mot den eviga döden.
— Den är med mindre vackra ord för dig vad
neuralgin är för mig, sade Anna Gylling bittert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
