Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till vår lady Patricia, och Pennskaftet — nej, du
kan aldrig bli annat än rösträttspennskaftet, lilla
lustiga kvinnoknopp. Hon nickade vänligt och med
ett så strålande leende, att de bägge plötsligt
förstodo, vad Anna Gylling en gång varit.
— Låt oss gå ner nu, sade hon och reste sig,
hand i hand och under avsjungande av en för
tillfället lämpad sång. Helst skulle vi ha vårt
rösträttsbaner, men som det inte är färdigt, får vi
göra vad vi kan för att bräcka dem ändå.
Och hon berättade för sina väninnor, hur de
lugna och stilla kvällarna, om vilka generalen var
så rädd, förflöto under högläsning av tendentiös
litteratur och sömmande på det nya
rösträttsbaneret, som skulle vara färdigt till sommarmötet.
Endast när generalen ansåg det lämpligt att ta ut
någon, som skulle inspireras till en ledare eller
förmås att göra sitt inflytande gällande till
förmån för någon av generalens planer eller bevekas
att avstå från en dumhet, bröts dagordningen.
— Ni vet inte hur många viljor som förbytts
och hur många order, som givits i det här
rummet, sade Anna Gylling, då de passerade
biblioteket på väg till matsalen, dit alla nu samlades för
middagen.
— Nå, nu är du väl ordentligt omvänd? var
det första, som bankdirektören sade, då man
placerat sig. Och han delade sitt gäckande leende
mellan baronen och Pennskaftet.
— Jag skulle blygas över mig själv, om jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
