Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klockan sade honom, att han med största
skyndsamhet skulle kunna hinna nästa båt, och när
flickan, ångerfull och något sansad, tog luren,
svarade ingen. I aningsfull tystnad och ensamhet
måste hon sköta sina små förgiftningar, och den
värsta svedan hade nätt och jämnt hunnit lägga
sig, då hon såg Dick komma uppför backen med
ett uttryck i sitt ansikte, som kom hjärtat att
stanna i hennes bröst.
— Nå, gudskelov, sade han bara, älskade — det
blev icke mer, han fubblade med orden, endast
hans armar darrade icke, hårt, som om han och
hon tillsammans vandrat invid en avgrund, slöto
de sig om henne, och det dröjde en stund, innan
hon kunde urskilja vad han mumlade med huvudet
in mot hennes bröst.
— Jag kan inte tänka mig livet utan dig, hör
du det?
— Ja, tack, sade Pennskaftet med ett litet leende
åt att hon kanske aldrig skulle ha fått höra detta
om icke för getingen, och Gud välsigne, att den
icke stack i ansiktet.
Men hon mötte plötsligt en okänd blick, full
av ångest. O, hon hade aldrig ändå vetat, att
Dick — — —
— Var inte rädd, sade hon smeksamt, jag skall
icke gå ifrån dig, och du aldrig från mig, säg?
Det var så likt den gamle Dick, att han tänkte
skarpt just ett enda ögonblick, ty detta var ett
löfte, som medförde konsekvenser för livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
