Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Icke förrän jag dör, Pennskaft, sade han till
sist, och då visste hon att intet i världen skulle
rubba honom.
Hon satt och smålog och tyckte, att blodet
alltjämt flöt fortare och hetare genom kroppen. Att
kärlek blev så svindlande, när man steg ner i
dess djup, vem kunde veta det? Ingen hade
någonsin sagt henne det, hon hade själv fått upptäcka,
att hon i sin person hade en väldig makt över
liv och död. Det gjorde henne nästan högtidlig till
mods, men då känslorna blevo henne nära
övermäktiga, böjde hon sig ner över Dick och frågade
i sin torraste ton, om han icke var hungrig
ovanpå allt detta?
— Det är förfärligt vad rösträttskvinnor är
prosaiska, sade han men rätade genast på sig
lättad, som om han varit glad att komma in i en
mera alldaglig tankefåra igen. Jag får alltmera
klart för mig, fortsatte han och rynkade
ögonbrynen, att de allmänna intressena tar bort den
kvinnliga ljuva skärheten, som vi män skattar över
allt annat. Ja, skratta inte, flicka, det är med den
som med skärheten på en persikas kinder, en
gång borta kan den aldrig fås tillbaka. Seså, upp
med dig du också, jag vill visst ha en pipa och
kaffe.
— Jag skall åtminstone ge dig en olikhet mellan
en kvinna och en persika, sade Pennskaftet, medan
de gingo arm i arm bort mot stugan, och det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
