Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att en kvinna kan bli så skär du önskar, om du
ger henne fem minuter med sig själv — — —
Medan hon malde kaffe, sade han plötsligt —
och hon förstod, att det var vad han tänkt på, då
hon avbröt honom med att fråga om han var
hungrig: — Om kärleken fortfar att växa så här
i mitt hjärta, så vet jag sannerligen inte hur den
skall få rum till sist.
— Du får bära upp på vinden vad vi inte
behöver för tillfället, sade Pennskaftet, men du får
inte ge en smul åt någon annan.
Nej, det skulle han då icke, och så kommo de
vidare överens om, att det var förfärligt synd om
alla dem, som icke »hade varandra», som Dick
uttryckte det.
— Som till exempel Cecilia, sade han litet
dröjande, oviss hur Pennskaftet skulle upptaga
hans ord.
— Varför just Cecilia? frågade Pennskaftet
hastigt och såg upp.
— Å, hon är ju inte ung längre och så ensam,
och jag tycker att hon ibland ser på oss två med
en sådan egendomlig blick i ögonen. Har hon
aldrig sagt — — —?
— Sådant talar inte Cecilia med mig om, sade
Pennskaftet, man kan ju ibland förstå allting ändå,
av en åtbörd eller ett tonfall eller en tystnad,
men för resten, jag tycker inte om att diskutera
vad jag som vän vet om mina vänner med mina
älskare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
