Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Rörelsen. Dick teg och såg fortfarande
misstrogen ut.
Flickan gick bort och satte sig bredvid honom.
— Var nu inte ledsen, sade hon smeksamt, se så
bra du passar mig ur ombrytningssynpunkt! Jag
når precis med hakan över din axel. Seså!
— Det är för din skull, sade han långsamt. Jag
tänker ju på vad jag utsätter dig för. Det blir ju
du, som får nålstyngen och småleendena. Just nu
tycker jag, att jag handlat som en lump, fan
anamma.
— Det har du inte, att du inte skäms! Jag
är säker på, att allt går bra, men även om jag
skulle få ta emot några nålstyng, så skall jag
alltid vara glad, så länge jag lever, att jag fått detta
tillfälle att visa dig, hur jag älskar dig, sade hon.
— Det kunde du ju ha fått ändå.
— Ja, men inte på så sätt som nu. Om du
varit rik och genast givit mig ett gott hem, då
hade du ju ändå alltid någon gång, när jag var
djäklig, kunnat tänka: kanske hon tog mig för
försörjningen. Därför är jag glad, att jag fått
älska dig i min ungdom, icke för nytta eller
anseende, men för kärleks egen skull. Vilket inte
hindrar, att jag kommer att vara mycket glad, då
jag en gång blir fru åt den unge, duktige
arkitekten. Hon log och såg upp i hans ansikte, han
måste le tillbaka, men med en tagg i sitt hjärta.
— Jag önskar, sade han allvarligt, att jag kunde
göra dig så lycklig som du förtjänar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>