Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbinda rörelsen med den där otäcka, gamla
hattfulingen? Hur mycket vill du ge för en hatt?
— Vad som helst, sade adjunkten med
förtvivlans generositet. Men låt oss gå genast. När vi
fått rösträtt, tar jag till min gamla kära hatt
igen.
— När jag tänker rätt på saken, blir vi allt
tvungna att skaffa dig en snygg blus också, fortfor
fru Horneman obarmhärtigt. Vad jag är glad, att
promenaddräkten hållit sig så bra sen i fjol
Jane Horneman, som själv var i dyrbar vit
toalett, svart Rembrandt och mycket vacker, föste
den arma adjunkten ut genom dörren.
— Skynda er tillbaka, ropade Pennskaftet efter
dem, så får ni hjälpa till att gå ut och sälja
tidningen sedan.
— Se, så roligt du får, om du är snäll, tröstade
fru Horneman, och adjunkten ljusnade en smula
över perspektivet.
— Vilka var det? frågade en stämma, med
utpräglad dalbrytning. Pennskaftet vände sig om
och hade framför sig en lång, fyllig och
rödkindad dam, som hon ögonblickligen igenkände
från porträtt och beskrivningar, som fru Kjell,
en av dem, som ute i landet höll rösträttens fana
högt, och vars glada kraft och hurtighet tänt
många viljor. Följaktligen neg flickan djupt och
gav den begärda upplysningen, samtidigt som hon
sade sitt eget namn — efter ett ögonblicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
