Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funderande, ty hon hade nästan glömt det. Nu visade det
sig, att fru Kjell å sin sida kände mycket väl till
Pennskaftet, och det blev ett glatt samspråk. Så
småningom fick Pennskaftet lära känna den ena
efter den andra av apostlarna från de olika
landsdelarna, de voro alla vänliga mot henne, alla glada
att vara tillsammans med kamrater; de voro ju icke
så bortskämda med likatänkandes sällskap som
stockholmarna. Pennskaftet var angelägen att så
fort Cecilia kom dra henne med i den glada ringen,
som blev allt större, medan det lilla rummet fylldes
helt och hållet, och ljudet av ivriga röster steg
ända upp till Centralförbundet för Socialt arbete i
våningen ovanför.
— Nu går jag, sade slutligen Pennskaftet och
tog en tidningsbunt. Fru Kjell och ett par andra
mötesgäster följde exemplet, likaså Kerstin
Vallmark, Ester Henning och, till somligas förvåning,
Cecilia. Jane Horneman förklarade sig vilja vänta
och utföra mindre livsfarligt arbete, till dess hon
fått höra hur försöket utfallit. Fru Kjell och
Pennskaftet gjorde sällskap till en början, och den
förra bjöd ut och sålde sina tidningar med en
säkerhet som om hon i hela sitt liv varit
tidningskolportör på Stockholms gator.
Det första Pennskaftet fick se, när hon kom
ner mot Stureplan, var Dick, och hon gick rakt
mot honom.
— Har du någon växel? frågade han.
— Nej, det hade jag glömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
