Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där kom en elegant, vacker dam. Pennskaftet
kände sig helt enkel, men hejdade henne.
Damen såg litet förvånad ut, men stannade.
— Vad är det för en tidning?
Pennskaftet förklarade sammanhanget med några
ord, och damen hörde noga på, så sade hon: — Ja,
jag får bekänna, att jag inte intresserar mig så
mycket för de där kvinnosträvandena, men kan ni
gå omkring och sälja, så är det väl det minsta
jag kan göra att köpa. Vad kostar den?
— Vad ni är snäll, sade Pennskaftet. Tio
öre — — —
— Jag har mött en satkäring förut, sade en
förargad röst.
Pennskaftet skrattade: — Vem då? Hon tittade
sig omkring och fick syn på en av kamraterna
ett stycke framför: det var Cecilia!
Det lät ju inte så lovande, men där kom ett
par unga flickor: — Visst skall vi hava rösträtt,
sade de, det fattades bara. Är det inte roligt att
gå och sälja?
— Jo, så lagom, sade Pennskaftet, men gå upp
på Lästmakaregatan och hämta tidningar, det är
ju ni, som får glädjen av alltsammans.
Där kom en arbetare, han förekom Pennskaftet
och inledde själv konversationen.
— Säg, det gör ni väl för att bli gift?
föreslog han.
— Det är jag redan, sade Pennskaftet.
— Då måtte ni ha ett kräk till man, som inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
