Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänföra ett auditorium, och, om hon tänkte på sig
själv — det var då inte ett så enkelt ting, ett
hjärta, där fanns så mycket, som kunde komma
fram i skymningen vid en tyst järnvägsstation,
medan man väntade på tåget till Värnamo.
Pennskaftet, som den första veckan hållit sig
litet undan, dök ju längre det led på sommaren
allt oftare upp om kvällarna, då hon visste, att
hon inte störde någon, för att höra senaste nytt
från stridsfältet, och ingen frågade henne, varifrån
hon kom eller vart hon gick. Stundom skickade
man efter henne, då man ögonblickligen behövde
en artikel om stämningen i Norrland eller
kvinnornas plikter vid valen, det var endast Cecilia,
som kände telefonnumret, men ingen fann något
märkvärdigt däri. Dick hade bidragit till det
politiska arbetet med att snickra en slags primitiv
talarstol, som användes vid ett par friluftsmöten i den
närmaste villastaden, och det var naturligtvis från
den talarstolen, som Pennskaftet höll sitt jungfrutal.
Det hände en vacker lördagskväll i augusti, men
debuten hade kostat Pennskaftet några strider
innan dess. Tanken uttalades först av Kerstin
Vallmark, denna adjunkt, som en gång mött Dick och
Pennskaftet och sedan talade om »din bror»
alldeles utav sitt eget hjärtas oskuld. Pennskaftet blev
genast så storförtjust, att hon glömde att ge akt
på vad de övriga medlemmarna av Dragarlaget
tänkte om saken, och möjligheten, att där kunde
finnas betänkligheter, föll henne icke ens in, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
