Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i famn och sände av henne, befriad från alla
betänkligheter mot att uppträda som rösträttstalare, men
lastad med en tacksamhet mot generalen, som hon
aldrig skulle kunna avbörda sig.
Om allt detta visste Dick ingenting. Det var
som om han glömt sina egna farhågor vid
sommarens början, och han tog Pennskaftets tvekan
som rädsla inför debuten, naturlig för var och en
som aldrig uppträtt offentligt.
— Nå, brukade han säga, när skall du stå upp
och låta din stämma förkunna sanningens ord för
stationskarlar, pensionatfolk och hembagerskor?
Till slut tröttnade hon på dessa retsamma frågor
och fattade ett raskt beslut: — Om lördag skall
det ske! Dick var mycket nöjd över detta: — Så
får vi litet ro sedan, sade han.
– – –
Pennskaftet kände sig mycket högtidligt stämd,
när hon tog avsked av Dick utanför villa Borgis
och vandrade bort mot rösträttslägret, ensam och
begrundande.
När Cecilia vid en blick genom sitt fönster
upptäckte Pennskaftet, kommande över gräsplanen,
såg hon hennes bekymmer på långt håll. Hon
förstod hur det kändes, det var ju icke längesedan
hon själv för första gången varit i samma
pinsamma situation, och hon skyndade ner och förde
henne in i matsalen på nedre botten. Alla spår
av arbete voro undanröjda i afton, på det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
