Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu Pennskaft, tänkte hon, är den stund
kommen, då du skall bestå provet.
Man beslöt att slå en lov omkring de olika
vallokalerna, där var emellertid inte mycket att se,
allt intresse hade tydligen koncentrerat sig vid
Gustav Adolfs torg.
Under sin rundtur kommo de att gå förbi de
trakter, där Cecilia bott, när hon var tjugu år och
skulle varit lycklig. Där uppe i ett fönster, där
nu brann en ensam rödgul lamplåga, hade hon
suttit, skymning efter skymning med huvudet i
händerna och blicken oavlåtligt och tåligt riktad
mot den punkt, där någon, om han fick tid och
så vidare, skulle bli synlig för att gå ett par slag
i väntan, medan hon, som alltid borde vara redo,
fick kappa på sig och kom ner i ett tillstånd av
oblandad sällhet. Hon hade då alltid inbillat sig,
att den skarpa tegelmurkanten skulle så småningom
nötas sönder av hennes blickar, och när de nu
gingo förbi, drog hon oförmärkt av handsken
och strök prövande med handen uppefter
murkanten, nu efter åtta år.
Utanför tidningarnas fönster vid torget stodo
redan människor i små klungor likt bin utanför ett
fluster, men inom en mycket kort stund voro
skarorna så täta, att nyheterna måste langas från de
närmast stående ut i periferien. När de första
röstsiffrorna kommo in, hade alla de små klungorna
smält ihop till en enda, som fyllde hela torget, och
blivit en massa, som levde på varenda punkt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
