Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du tycker, att hönsskötsel blir en lämplig
och lycklig avslutning på din karriär som feminist,
högg Kerstin Vallmark i litet häftigt.
Det var inte så illa menat, men Jane Horneman,
som drömde vackra drömmar om stora anslag av
riksdagen till yrkesskolor för kvinnlig ungdom,
kände sig avkyld och teg.
Det blev en paus.
— Älskade, tänkte Pennskaftet med hårt
hoptryckta händer, o älskade, jag har skrutit, jag
har hycklat, jag har haft orätt. Intet i världen
kan ersätta en kvinna att förlora den hon älskar,
jag har lärt det nu, och om jag får dig tillbaka,
skall jag alltid minnas det. Jag skall alltid bli en
mycket ödmjuk kvinna, min älskade, en mycket
ödmjuk kvinna — — —
— Vi kommer allt ändå att sakna den här tiden,
sade slutligen Jane Horneman, och när hon talade,
märkte alla plötsligt, att det kommit en annan
stämning över deras hjärtan. Vi alla, som varit
enade i ett enda stort och handgripligt mål, vi
kommer att driva ut i världen med våra företag och
älsklingsplaner. Var och en kommer att välja sin
åkerlapp att bruka, vi kommer att träffas och söka
intressera varandra för vår sådd och vår gröda,
men det blir aldrig som förr.
— Vi har ju våra minnen att ta till, sade Cecilia
med vemodig ton, som kom hela sällskapet att
tänka på den tid, då det skulle samlas med trötta
och gråa huvuden kring tebordet och tala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
