Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elektriska ljuset. De hade icke rullat ner, och en
oändlig ödslig, kall och tunn dager lade sig över
rummet.
Pennskaftet mumlade, yr av trötthet och tårar,
Dicks namn. Det syntes henne, att en sådan
morgon kunde endast gry, när ens älskade var död.
— Barbro, sade slutligen Klara lågt, låt mig
lägga mig här på mattan och ge mig en kudde
under huvudet.
— Lägga dig? frågade Pennskaftet förvånad, ja
visst, men vi skall lägga oss riktigt bägge två, här
är ju både säng och soffa. Hon fick med ens
mycket bråttom, tog fram lakan, filtar och
handdukar, bäddade, hällde upp vatten.
— Varför gör du detta för mig? Klara hade
hitintills icke ställt en enda fråga till sin värdinna.
— Å, herregud, sade Pennskaftet tankspritt, du
är ju ett kvinns. Klara lät sig nöja, situationen
var just nu så schematiskt enkel, och hon förstod
varför Pennskaftet icke ansett sig behöva någon
närmare förklaring.
— Jaså, ja visst, Gud hjälpe oss då, god natt.
— God natt, försök att sova.
En stund lågo de och hörde på varandras otåliga
rörelser i bäddarna, först suckade den ena tungt
och förfärligt, så den andra, men därpå somnade
de bägge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
