Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det plötsligt kom en stämning av allvar över
sällskapet.
— Farväl, sade Pennskaftet, det dröjer en tid
innan vi ses igen.
— Seså, en tid? sade Kerstin genast misstrogen.
— Ja, svarade Pennskaftet, icke utan en viss
okonstlad värdighet.
— Hon har rätt, avgjorde Ester Henning, jag
hade heller inte kunnat gifta mig på en
frukostrast, som tydligen Kerstin finner det enda riktiga,
ifall det nu överhuvud skall ske.
— Men jag kommer tillbaka, flickor, sade
Pennskaftet med tårar i ögonen.
— Välkommen åter då, sade de, och när de
gingo utför trappan, sade Kerstin hoppfullt: — Ni
skall se, att hon kommer, hon har för gott stoff i
sig för att låta släcka ut sig som ett ljus.
— Vi får väl se, Anna Gylling log sitt gamla
leende; om man haft tillfälle att se, hade man
kunnat ge akt på, att det var vemodigare än
vanligt, icke så bittert men oändligt mera sorgset.
Men Kerstin Vallmark hade uppfångat det
skeptiska i tonfallet, det retade henne, och snart var
dispyten mellan de båda vännerna i full gång.
Pennskaftet blev ensam kvar hos Cecilia, hon
skulle ligga över till nästa morgon, för sista
gången.
Hon hade nu gått in för att göra aftontoalett,
medan Cecilia, satt ensam kvar i sitt arbetsrum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
