Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Därför skall du förvalta det, du som själv
har odödligheten i din kropp. Nya generationer
skall länka sig vidare vid dig, så långt vi kan
tänka och mycket längre än vi kan se.
— Kanske det, sade Pennskaftet.
— Jag är en brusten länk, vid vilken ingen ny
kan fästas, jag kan leva ändå min tid, det vore ju
pretentiöst annars, men jag vill att du skall äga
det enda av mig, som skall finnas kvar, du och de
som kommer efter dig. Smycket och jag har haft
vårt, men nu är det som om jag gåve det i livets
hand.
De sista orden voro knappt hörbara. Hon gick
sakta ut och stängde dörren efter sig. Där satt
Pennskaftet i sängen med smycket om halsen. Hon
löste stilla av det och satt och såg på stenarna,
som skiftade mellan glädje och gråt i hennes hand.
Mellan glädje och gråt, som hon själv.
— Mitt hjärtas älskade, sade hon. Och somnade
med smycket tryckt mot sitt hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
