Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1849.
i.
"Vi minnas att, då vi det förflutna året på denna dag
voro samlade, för att gemensamt upplifva våra hjertan
genom den återväckta hågkomsten af Carl Johans
vördade namn, vi blefvo öfverraskade af den just då
anlända underrättelsen om den i Paris icke blott utbrutna
utan äfven redan i hufvudsaken utförda revolutionen;
och vi anade då hvad som äfven sedan inträffat, att
den var en början till skakningar, uppror och borgerliga
krig inom flera delar af Europa. Denna revolution är
dock blott ett enskildt utbrott af den inre sjukdom, som
i en lång följd af år fortgått inom det Europeiska
samfundslifvet och hufvudsakligen genomgripit culturens
innersta område. De skakningar, hvälfningar och
omstörtningar, som i sextio år utgjort hufvudsaken af Europas
historia, hafva utgått från en lika stor och mägtig, som
djerf och lögnfull mening, hvilken åtminstone hos
mängden eröfrat herraväldet inom tankens verld. Denna
mening är en käck protest emot försyn och verldsordtiing,
och innehåller att det är människans vilja som är helig
och icke Guds; att det icke är lifvets eviga lag, som
leder menskligheten fram emot dess bestämmelses mål,
utan tvertom den derifrån emanciperade menuiskans
frihet och att i följd deraf trohet och lydnad böra
föraktas, men deremot djerfhet och våld prisas. Ifrån denna
djupt rotade mening har utvecklat sig å ena sidan en
vildhet i mängdens tänkesätt, som förfärligt sknkar
samhällets grundvalar, och å den andra den åt våldets män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
