Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återvinna det, blott vi sjelfve vilja. Vår statsförfattning
våra lagar och vår styrelse skole vi anse såsom den
egentliga grunden till våra olyckor, och vi bore derföre
anstränga våra yttersta krafter för att nedrifva och
kullkasta dem. Skulle Momus blifva herre öfver vårt öde,
är det knappt värdt att tala något om vår framtid.
Hvad hans uppmaningar i afseende på våra yttre
förhållanden angår, så torde väl dessa svårligen komma
till handling, utan stanna sannolikt vid att utan återvändo
idkeligen utropa: "ur vägen Moscoviter!’’ — och detta
betyder ingenting så länge ingen, som det egentligen
angår, hör det. Men huru det kan gå med
statsförfattningen är en annan fråga. Väl är denna starkt
sammanfogad, och vår Momus är icke såsom i Frankrike en
Briarevs med jettekraft i de hundrade armarna, utan
en liten vanskaplig dverg med många, ehuru ytterligt
små hufvuden. Dock kan det tänkas såsom möjligt att
Momi slägte, dessa käbbellustans oräkneliga dsemoner,
småningom kunna trötta ut de lefvande krafter som
ännu hylla trohetens magt, och att i följd deraf
samhällsbyggnaden kan lossna i sina fogningar och af sig sjelf
falla sönder. Om åter detta händer, har jag den
oförgripliga öfvertygelsen, att Svenska folkets förstånd och
bildning, sådana de nu äro, äro alldeles för små och
otillräckliga, att åstadkomma en ny samhällsordning, med
något slags förmåga att sammanhålla sig, vore det äfven
blott för den kortaste tid, utan Momus får stå der ibland
ruinerna, ensam med sin dumhet, och säga såsom barnen,
när de i oförstånd sönderslagit något: "Så der har det
sutit’’, och vår framtid kan då icke blifva något annat
än en fullbordan af Kellgrens profetia: ’’Bälten skall
med blygd ett vidsträckt dårhus famna".
Men åt sådana tankar kurine vi icke gifva rum, då
vi stå vid Carl Johans graf och äre lifvade af hans
minne; ty detta minne föder hopp". Det är sagdt och af
verldshistorien bekräftadt, att kärleken fått ett rike på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
