Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 DEN RÅTTE.
ned i sjön, men äfven från denna sidan resa sig
höga, yppigt grönskande träd, hvilka jämte själfva
landsvägen tyckas hvarje minut färdiga att störta
ned i djupet. Och där nedanför ligger en vik af
Venern med sitt -klara, blå vatten lugnt och frid-
fullt eller upprördt och vredgadt, men alltid impo-
nerande och skönt.
Plötsligen trängde till de vandrandes öron en
muntert hvisslad melodi.
»Det är Nils Elfson,» sade Anna, i det hon
stannade och lyssnade, stödd mot det skyddande
räcket, som skiljer landsvägen från djupet.
Lätta och raska steg hördes bakom dem.
»Du väntade honom då,» sade Johan med
rynkad panna, »du visste då, att han var kvar
där borta?»
»Jag visste, att han skulle gå till handels-
boden, men inte var det något ondt i det,» sade
Anna nästan urskuldande.
»Nej bevars, inte ä’ de’ något ondt i det, och
inte tror jag, det är ondt i något annat du gör
heller, men det är bara en sak jag ber dig om,
och det är, att du svarar mig genast och upprik-
tigt, om du vill bli min eller inte, så jag får rätta
mig därefter och ta’ Qvitorp eller fara till sjös.»
Den hvisslande, som närmat sig allt mer och
mer, var nu alldeles bredvid dem.
»Hvad står ni där och öfverlägger om,» frå-
gade den unge mannen.
»Det är Johan här, som tänker ge sig ut till
sjös igen,» sade Anna med ett allvarligt drag öfver
munnen, under det ögonen strålade med en egen-
domlig glans, då hon såg på den nykomne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
