Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 DEN RÄTTE.
Snart doldes båten af den höga, täta vassen,
men allt jämt stod Johan kvar där uppe. Slutli-
gen gled båten ut ur vassen, och Johan tyckte sig
åter se, hur Nils såg kärligt på Anna, och han
hörde tydligt hennes välkända, låga, melodiska
skratt; det skar honom i hjärtat och han ville
skynda bort, men någonting kvarhöll honom och
han kunde inte gå därifrån, utan stod ännu länge
kvar på samma plats.
När den lilla båten hade kommit midt ut på
viken, hvilade roddaren på årorna och lutade sig
framåt, och åter hörde Johan Annas skratt, som
vågorna förde till honom. Länge låg båten stilla
där ute på sjön, och allt jämt stod Johan och
lyssnade i andlös spänning, men han hörde intet;
Anna skrattade ej mer; det var allvar, hvad som
afhandlades där ute i den lilla båten, under det
roddaren glömde bort årorna och Anna ej tycktes
ihågkomma, att de på land hade en åskådare, som
ej ett ögonblick förlorade dem ur sikte.
Slutligen långt om sider började Nils åter ro,
och snart gled båten in i sundet och försvann ur
Johans åsyn.
I detta ögonblick skymdes Johans blick och
tvänne klara pärlor rullade utför hans kinder.
Lyckligtvis märkte han det icke själf, ty en man
och särskildt en sjöbuss måste ju finna det skam-
ligt att gråta.
Då Johan kom hem, flyttade han ned sin
gamla sjömanskista från vinden och började packa
sina tillhörigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
