Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad mor och far där hemma skulle bli glada,
då de fingo återse honom. Hvad skulle Anna
säga? Stackars Anna! Det var hon, som var be
klagansvärd, så ung och redan öfvergifven. Den
Nils Elfson ! Tjusa kvinnfolk och gå med filthatt
och sommarytterrock, det kunde han, men hafva
hjärta för hustru och barn, det hade han inte. Och
Johan satt mössan ännu mer på nacken än förut
och stoppade sedan sina båda knutna händer i
fickorna på den korta kavajen.
Snart lade sig dock hans vrede. Tanken på
Nils Elfson förjagades af en annan, ljusare bild.
Han såg Anna så som han sett henne i deras
barndoms och ungdoms dagar, och i tankarna
genomgick han alla händelser i deras lif, först de
viktigare, sedan de mindre viktiga och slutligen
de allra obetydligaste små tilldragelser från forna
tider, och tankarna återgåfvo honom hans barn-
domsfrid och sorglöshet, och det var med det sol-
brända ansiktet strålande af glädje, som han in-
trädde i den stuga, där hans vagga stått.
»God middag, mor,» hälsade han lika ogene-
radt som om han lämnat hemmet dagen förut.
»Herre jestanes, ä’ de’ inte Johan,» utbrast
modern, som sysslade med kaffekitteln i spisen.
»Jo men, så ä’ de’ allt,» sade Johan och gick
fram och räckte henne handen. »Och mor väntar
mig med kaffekitteln på, kan jag se.»
»Nock för ja’ kan bjude på kaffe, men inte
vänta’ vi dek, för vi ha’ inte ha’t bref frå dek sen
i pingstas. Tänk hva’ far ska’ göre stora öga,
når han i kväll kommer frå skogen. Men så sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
