Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
dek, Johan, och låt mek höre hur väla lefver me’
dek. »
»Å jo, mor, de’ ä’ nog ’all right’.»
»Hvad för nå’t?»
»De’ Sl engelska och betyder, att jag mår
bra. »
»Kan du tale engelske nu me’, Johan,» frågade
modern med stolthet.
»Å, det är allt så där pö om pö som frans-
mannen säger.»
Den gamla såg beundrande på sonen.
»Och alla ä’ friska och raska här på hembyg-
den,» frågade Johan, som plötsligen blef helt all-
varsam.
»Ja, Gud ske lof, vi sträfvar me’ hälsan.»
»Nå, Anna, hur har hon det nu?»
»Jo, det är så illa det gärna kan vara. Ser
du,» fortsatte modern och slog sig ned bredvid
honom på soffbrädet för att bättre kunna språka.
»Då Nils for, låt mek si, de’ var i våras ett år
sen, så behöll Anna torpet och tänkte kunna sköta
det med en dräng, men det kunne förstås inte gå,
för de’ sa’ far henne på förhand, för se så stort
ä’ inte torpet, att de’ kan bäre sek, och inte kan
kvinnfolk tas me’ drängar. Nu har drängen flött
och i vår lämnar Anna torpet, men till dess sitter
hon där nu ensam med pojken.»
»Nå, sörjer hon mycket?»
»Ja, de’ förstås, och så ä’ de ju också
skamma. »
»Hvilken skam?»
»Att man hennes öfvergifvit henne och rest
sin väg med en annan kvinna.»
DEN RÄTTE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
