Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 FÖRTROLLAD.
tysta natten kundé man urskilja några sakta ut-
talade ord:
»I morgon skall jag tala vid henne, i morgon
skall jag få rättighet att försvara henne.»
Det var blott en sakta hviskning, men den
tycktes hafva väckt upp nattskäran där ute på
åkern, ty denna började ropa sitt: Tid! Tid! Tid!
Den unge mannen stannade ett ögonblick på
tröskeln och lyssnade och gick därefter in till sig,
men där utanför hördes allt jämt nattskärans: Tid!
Tid! Tid!
»Ja,» sade Sven och knäppte omedvetet sam-
man händerna, »Gud gifve, det ännu vore ’tid’.»
Följande morgon var man tidigt uppe i Skogs-
torpet. Fader Bengt och Sven hade arbete ute
på åkern, och Ingrid och hennes mor voro nere
vid sjön och tvättade kläder.
Sven hade ej haft tillfälle att tala vid Ingrid
på morgonen, men i dag måste det ske; han skulle
därför passa på vid middagsrasten, under det mor
Inga var hemma och lagade maten, och Ingrid
som vanligt skulle stanna kvar nere vid sjön.
Klockan hade länge sedan slagit elfva, men
det föreföll Sven, som om den aldrig velat blifva
tolf. Gång efter annan såg han på sitt ur, men
det tycktes ej vilja hjälpa; tiden gick lika långsamt
och obevekligt sin väg framåt.
Ändtligen ringde det där borta vid bruksgår-
den, men den gamla klockan, som vanligen föreföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
