Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKTROI.LAD. 49
Fader Bengt var icke för saken, han tyckte,
att hans dotter var för god att tjäna, men Ingrid
omfattade förslaget med sådan ifver, att fadern
slutligen måste gifva vika, och det beslöts, att
Ingrid själf skulle gå och tala vid hushållerskan
och komma öfverens med henne.
Det var under middagen, som detta samtal
ägde rum; Sven satt tyst och stilla och hörde på,
under det hans stora, mörka ögon hvilade på
Ingrid, som dock ej tycktes varseblifva det; slutligen
gick hon upp på sitt rum för att göra sig i ord-
ning till besöket.
Fiter en stund kom hon ned fin och pyntad
som då hon om söndagen plägade gå till kyrkan,
och så trippade hon åstad längs vägen, som leder
till bruket.
Vid en krökning af vägen varseblef hon en
man, som gick framför henne. Hennes hjärta
började häftigt klappa och hon kände, att hon
rodnade. Redan på långt håll trodde hon sig
igenkänna honom. Det var han, och de hade
icke återsett .hvarandra sedan den där dagen nere
vid sjön.
Mannen som gick framför henne stannade och
vände sig om. Ingrid hade misstagit sig, det var
endast Sven.
För första gången i sitt Iif kände hon sig rik-
tigt ond på fosterbrodern. Hvad hade han också
att göra här just nu? Det föreföll henne, som om
han ställt sig mellan henne och hennes lycka.
Han inväntade henne, och först då hon var
helt nära intill honom, tilltalade han henne.
Inez Wigert. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
