Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 FÖRTROLLAD.
»Å jo, bevars, det är nog inte så illa. För
ögonblicket lurar jag dessutom på en hök, som
kretsar i närheten ; och kommer han bara så nära,
att min kula når honom, så lär jag nog få skott-
pengar af staten, så det räcker i min tid.»
Sven såg skarpt på den unge brukspatronen.
»Du funderar då inte på saken?»
»På att bli er skogvaktare och nu flytta från
Skogstorpet, nej, det gör jag ej.»
Sven hälsade och gick ut i förstugan.
Snart därefter kom Ingrid och hushållerskan
ut från våningen, och sedan den förra ännu en
gång upprepat, att hon ej kunde antaga platsen,
följdes hon och Sven åter på hemvägen.
Då de kommo fram, väntade dem mor Inga
nyfiket på tröskeln.
»Nå, barn, är det bestämdt nu?»
»Att jag ej ska’ dit, ja, det är bestämdt.»
»Men hvarför i allan dar blef det då icke
af?»
»Därför att Sven inte vill det,» sade Ingrid
och började snyfta.
»Ja, ni båda vet’ väl bäst själfva, hur ni vill
ha’ det, men kom ihåg, alt hundra kronor ä’ bra
att ha’, när man skall sätta bo; det hade inte
Bengt och jag på långt när.»
Ingrid, som ville gråta i fred, gick upp på sin
kammare. Huru liten, trång och tarflig föreföll
den henne inte nu! Huru annorlunda var icke
hans hem där borta vid bruksgården, stort, rym-
ligt, fint och så elegant, att hon knappast vågat
sätta sig på den stol man erbjudit henne! Och
där skulle hon kunnat få vistas och hafva sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
