Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
»Nej, mor, den platsen antar jag ej; jag har
ej förr än nu förstått, hur rätt Sven hade, då han
hindrade mig från att komma dit i huset. Tack
ska’ du ha, Sven, och aldrig skall du behöfva
ångra, att du varit en bror för mig, och aldrig
skall du behöfva skämmas för mig.»
Hon gick fram och räckte Sven handen. Han
tryckte den hårdt utan alt yttra ett ord. Ingrid
gick därefter fram till fadern, stannade midt fram-
för honom, tog upp ena förklädssnibben, rullade
den tillsammans och såg på den, som om hon varit
sysselsatt med någon mycket viktig förrättning.
»Efter som brukspatron vill, att far ska’ skicka
bort Sven, så ska’ jag tala om allt sammans för
er. Midsommardagen dansade brukspatronen med
mig, ja, det minns ni nog, och så sa’ han, att jag
var vacker, och pratade en hop andra dumheter
med mig, och jag tyckte det var rart, kan tänka,
bara för det han var brukspatron. Da’n därpå
tvättade vi vid sjön, mor minns det nog, och då
kom han.»
»Sven, ja, det minns jag,» anmärkte mor Inga,
»och han hindrade dig i ditt arbete.»
»Nej, mor, så var det ej. Det var brukspa-
tronen, som kom roende, och som steg i land vid
tvättstället, och så tog han mig om lifvet, och när
jag ville frigöra mig, så förklarade han, att det ej
var något ondt i det, då han ju på samma sätt
tagit mig om lifvet dagen förut i dansen; och så
tyckte jag, att han hade rätt, bara för det han
var brukspatron, och så—» Hon hejdade sig och
vred och vred på förklädssnibben, »ja, så kysste
han mig och hade nog lyckats bevisa mig, att det
FÖRTROLLAD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
