Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S4 FÖRTROLLAD.
Ingrid, som ännu höll hans båda händer i
sina, böjde sig häftigt ned och tryckte sina läppar
mot hans händer.
»Ingrid,» sade Sven mildt förebrående.
Ingrid vände sig bort och dolde ansiktet i
händerna.
»Jag går nu,» sade hon efter ett ögonblicks
besinning. »Farväl, farväl för alltid, Sven. »
»Du får ej gå ensam, Ingrid, jag följer dig
genom skogen till prästgården; den gamle kyrko-
herden skall vara dig en bättre rådgifvare än jag.
Kom, Ingrid.»
Han tog hennes hand och ledde henne; hon
följde honom viljelöst, liksom i en dröm.
De gingo tysta vid hvarandras sida. Det var
som om de varit rädda att tala, som om de fruktat
sig själfva.
Vid dörren till kyrkoherdens ämbetsrum läm-
nade Sven Ingrid.
»Lef väl,» sade han och tryckte hårdt hennes
hand.
Därefter återvände han genom skogen till sitt
hem.
När han kommit in i sin lilla, låga stuga,
kastade han sig ned på soffan, där Ingrid nyss
suttit, och utför hans kinder runno ymniga tårar,
under det hans stora, starka kropp skakades af
konvulsiviska snyftningar.
Han hade gjort sin plikt, men han hade för-
jagat sin egen jordiska lycka, som med Ingrid hade
velat slå sig ned i hans hem, och därför grät nu
den kraftfulle mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
