Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DË GAMLA EKARNA. 93
»Änga,» upprepade Anna och såg på honom
liksom om han sagt en hädelse, »och patron då,
hvad ville du de’ skulle bli’ af honom?»
»Ja, ser du, patron, han går ju sin egen väg
rakt fram och alltjämt utför, och vet du, hvart
den vägen bär, jo, rakt till fattighuset.»
»Du rent af förskräcker mig, Carl-Erik, alt
tala så om våran husbonde.»
»Nå nå, så farligt är det väl inte; hans
rika släktingar få väl ta’ hand om honom, när
han blir nödder te lämna Änga, för ser du, därhän
går de’ allt te sist, så som patron huserar; eller
hva’ tror du de’ kostar te gå och göra ingenting
och hålla vagnshästar och ridhästar och kusk och
tre drängar på en gård, som jag skulle kunna
sköta ensammen med torparne, om jag ägde
gården.»
»Om du ägde gården, hur kan du tala så
oförståndigt, det är ju stört omöjligt, å inte be-
höfver en så värst möe heller för te vara lycklig. »
Ȁ nej, det kan du nog ha sant i. Egent-
ligen så behöfver en då inte mer än en kan famna
om,» sade han och slöt henne i sin famn där de
stannat , på gångstigen i den tätbevuxna hagen.
»Men ser du, Anna, liva’ gagnar de’ te’ ha’ en
dyrbar ädelsten, om en inte mäktar fatta in den
så som det passar den, och ser du, för mig är
Änga det ädlaste guld, och i det skulle jag vilja
fatta in dig, om jag bara visste någon råd, hur
jag kunde bli ägare till gården.»
»Du rent af förskräcker mig, Carl-Erik, för
blefve du ägare till Änga, så fann du mig alltför
larflig te’ bli din hustru.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
