Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA EKARNA. IO5
Carl-Erik hälsade på skogvaktaren, gick där-
efter fram till Anna, lade armen kring hennes Iif
och drog henne tätt intill sig, därefter förde han
henne med halft våld mot. dörren.
»Se så, Anna,» sade han, då de stego öfver
tröskeln till stugan, »nu trampa vi båda egen
mark. »
Den gamle skogvaktaren, som följt efter dem,
hörde hans ord.
»Hva’ för slag, har du köpt Änga ensammen?
Men patron hade ju lofvat mig — hur har detta
tillgått?»
»Det är helt enkelt, far, jag hade kontanter.»
»Nå men ekera, mina eker?»
»Dem säljer jag er, men jag vill ha’ bra be-
taldt. »
»Hur mycket?»
»Så mycket jag kan famna om,» sade Carl-
Erik och slöt Anna i sin famn.
Anna dolde hufvudet mot hans axel, ty stora
tårar rullade utför hennes kinder, och hon skäm-
des att gråta nu, när hon ingen orsak hade
därtill.
»Nå, men hva’ ska’ du sätta upp och bruka
gården me’,» frågade skogvaktaren buttert.
»Med Annas pengar och mina båda armar,
och räcker inte det, så hugger vi väl ned ekarna,»
sade Carl-Erik gladt.
»Du ska’ så tusan heller, pojke,» sade skog-
vaktaren, »ekera ä’ mina, ja, och den andra
skogen me’ för resten. Nå, men när står bröllopet,
barn?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
