Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 ETT MINNE AF AUGUST BLANCHE.
Glad och lekfull, hade hon velat sätta sin
hotelse i verket, hade velat dölja sig för sin brud-
gum för att sedan sä mycket hjärtligare fä skratta
åt det spratt hon spelat honom.
Men det tunga locket på kistan hade fallit
ned, låset hade slagit igen, och hon var fången,
lefvande begrafven.
Hade hennes dödskamp varit lång? Ingenting
vittnade därom, där hon nu låg blek och allvarlig
i sin vackra bruddräkt.»
August Blanche tystnade, och i Mathildas ögon
glittrade tårar.
»Gråt ej öfver Alice,» sade Blanche; »tro mig,
ingen är lyckligare än den, som får gå ur lifvet,
innan ännu en enda illusion ramlat. Må ni bli
lika lycklig som hon; må ni dö, innan ännu en
enda af edra illusioner ramlat. »
Det var tid att bryta upp; han fattade Ma-
thildas hand, tryckte den hårdt mellan sina och
bad henne lofva, att, om hon någonsin komme till
Stockholm, de båda skulle träffas.
Hon Iofvade detta, och man skildes åt.
Tidigt följande morgon for August Blanche,
men innan han reste, tog han ett löfte af sin vän,
att denne skulle underrätta honom, i fall hans
brorsdotters förlofning blefve bruten.
Något öfver ett tiotal år hade förgått, det var
på hösten 1868, minnet af August Blanche kvar-
stod ännu IiHigt för Mathildas sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
