Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 NÄR FOLKET PROCESSAR.
som alla de signerier kloka Malin föreskrifvif. Blac-
ken ville tydligen »hvarken lefva eller dö».
Tiden gick och vintern kom, och som Backe-
torParns stall kanske var något för luftigt och de
däi köpebrefvet kanske inte var så riktigt klart
kom Lars-Erik och erbjöd sig att taga hästen hem
till sig öfver vintern och vårda honom som sitt
eget barn.
Denna senare hotelse skulle under andra för-
hållanden varit nog för att skrämma Backetorparn,
men nu var Blacken lifförsäkrad och vinterfodret
på Backetorpet ringa; dessutom hade Lars-Erik
låtit förstå, att det var osäkert, hur det kunde gå
att få ut assuransen, om någon skulle kunna vittna,
att hästen blifvit vanskött af ägaren, och därför
flyttades Blacken till Lars-Eriks stall och öfvervint-
rade där.
Ändtligen kom våren och göt nytt lif i hela
naturen, till och med i gamle Blacken, som tyck-
tes helt föryngrad, där han gick och drog plogen
eller harfven på Lars-Eriks åker.
Men Backetorparn skulle äfven plöja och så,
och därför tyckte han, att det var tid på, att han
fick igen sitt förlorade får, och så gick han att
hämta hem sin häst. Till sin stora öfverraskning
erfor han nu, att äfven Lars-Erik ansåg Blacken
vara sin egendom, och så uppstod dem emellan
en häftig tvist angående hvem som egentligen var
ägare till hästen.
Lacketorparn sökte bevisa sin rätt genom
att åberopa det undertecknade köpekontraktet och
de inbetalade sextio kronorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
