Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 NÄR FOLKET PROCESSAR.
Sonen tog Blacken där han stod i Backetor-
parns stall och förde honom därifrån och till Lars-
Eriks gård; men nu tyckte Backetorparn, att det
gick för långt, och så vandrade han in till staden
för att rådföra sig med en sakkunnig person.
Han vände sig till en sakförare, som nyligen
kommit till orten och kanske just på grund däraf
ägde stort anseende bland folket. Denne talade
om själfpantning och om en mängd andra lärda
saker, som Backetorparn erkände sig »inte så
noga förstå», men det begrep han, att sakförar
Larsson var »en folkets vän, en rättskaffens man,
som ville, att rätt skulle vara rätt» och att han
endast behöfde taga ut stämning på Lars-Eriks son
för att få rätten på sin sida.
Den unge advokaten åtog sig saken och upp-
satte alltsammans på ett papper.
Sålunda blef Lars-Eriks son stämd för att ha
gått in i Backetorparns stall och därur ha tagit
hästen, ett brott som skulle komma att kosta ho-
nom dyrt.
Lars-Erik, som ej beräknat, att Backetorparn
på gamla dagar skulle börja processa, blef rädd
och ansåg det vara klokast att göra upp saken i
godo, och när då vid tinget målet uppropades, så
voro Backetorparn och Lars-Erik där och förkla-
rade, att målet blifvit förlikt.
Backetorparn hade återfått hästen, och Lars-
Erik hade räddat sin son, och så var den saken
slut, kunde man förmoda, men det vore ett misstag,
ty när det blef fråga om rättegångkostnaderna,
som advokaten lagt ut, vägrade Backetorparn att
betala, då han vid förlikningen uppställt som villkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
