Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANRISMOR.
sällan de erbjödo henne en plats i deras åkdon,
och aldrig bad mor Maja att få hänga sig på, och
det höllo bönderna henne räkning för.
År efter år förgick; i jordkulan hade man just
ej så noga reda på tidens gång, men att den lilla
familjen bott där länge, det visade de förbättringar,
som efter hand blifvit gjorda. Stugan hade fått
golf och brädfodrade väggar; utanför voro tvenne
små potatisland och några krusbärsbuskar, och
alla dessa skatter tillhörde änkan och hennes barn.
Mor Maja var så innerligt nöjd och be-
låten med sin värld; »barnkräka» hade vuxit upp,
och hon hade försökt uppfostra dem till hederliga
och arbetsamma människor, och det hade lyckats
henne.
Carl var nu stora karlen, han hade gått
och läst och var erbjuden drängtjänst hos fader
Bengt. Äfven de andra barnen hade artat sig väl
och hade utvecklat sig till nyttiga varelser. Mor
Maja själf hade blifvit gammal, men hon kände ej,
att krafterna började svikta. Förgäfves sökte Carl
få företaga stadsfärderna i hennes ställe, hon ville
ej släppa sin gosse in till staden, hon hade ofta
själf varit i tillfälle att se, hur många faror, som
där hota en oerfaren yngling. Och så fortfor hon
själf med kommersen.
En vinterdag hade hon som vanligt begifvit
sig till staden med en mängd viskor, kvastar och
grönt. Det var ett svårt väder, snön yrde ned
och dansade omkring i den vildaste fart rundt,
rundt, så man blef riktigt hufvudyr att blott se
därpå genom rutan.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
