Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 FRÅN DET GAMLA BARNHUSET.
Dock huru oegentligt att säga : Hon såg intet ;
ty där den halfblinda gamla stod. såg hon längre,
mycket längre än de andra.
Hon såg långt tillbaka i tiden, återsåg sin
barndoms oskyldiga dagar, sin ungdoms glada för-
hoppningar, sin kärlek, hon återsåg honom, honom
för hvilken hon glömt allt, offrat allt, honom, som
hon trott på som på en gud.
Sedan hade det följt en mörk och orolig tid
med fruktan för skam och vanära, men med hop-
pet om rättfärdigande skimrande på afstånd; så
kom barnet, hennes barn, och hon fick själf välja
mellan skam och vanära, eller Barnhuset. Hon
valde Barnhuset. Sedan hon åter blifvit frisk, upp-
steg hon en afton med hans förtrogna i en täck-
vagn, som stannade just här, den andra kvinnan
steg ur vagnen och gick in med barnet; hon själf
hade ej kraft att följa med in, men hon hade
dock velat följa med hit för att se, att barnet
verkligen aflämnades där inne.
Hon hade själf önskat, att man ej underrät-
tade henne om det namn och nummer, under
hvilket barnet blifvit inskrifvet; hon misstrodde sig
själf och fruktade, att ett ögonblicks svaghet seder-
mera skulle kunna förmå henne att återfordra
barnet, och sålunda draga skam och vanära öfver
sitt hufvud.
Huru hade hon ej sedan ångrat detta, men
ej förr än hennes förhoppningar på upprättelse
ramlat, hennes kraft var bruten, hennes syn för-
mörknad af de många tårarna och de sömnlösa
nätterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
