Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skämtbilder under 1500-talet - Nederländerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÄMTBILDER UNDER I ^OO-TALET.
Hans föregångare HlERONYMUS BOSCH (1460—1516) var känd
för sina utmärkta djäfvulsbilder men skildrade också, som i det
i bild 47 meddelade s. k. Holländska köket, den skränande
lifs-glädjen. Det är att märka, att den lust för skräm mel och lefverne,
som man nu endast ser hos barn, då fanns hos alla. Det allegoriska
är instucket i den realistiska skildringen, t. ex. narren med narrstaf
bredvid sig »renrakas» af en gumma. Hunden dansande med sin
narrmössa är andligen i släkt med det på bild 37 förekommande
djuret och betecknar cynismen hos de närvarande. I detta larm,
i detta matos trifdes man bra. Denna bild hör till samma krets
som Brueghels bondskildringar. Hvad de nyssnämnda
djäfvuls-bilderna angår, hvilka genom Bosch kommit till Brueghel, anses
de ha sin rot i nationella naturväsen, »älven, nekkers en
kabauter-mannekens», d. ä. älfvor, näckar och nissar, hvilka vid sidan af de ur
de antika satyrerna utvecklade djäflarna befolkade den nordiska
folkfantasien. Brueghel har tecknat och målat alla möjliga
skämtsamma ämnen, kvinnor, som ramla omkull och visa till allmän
gamman litet för mycket, ett ämne som sedermera, särskildt
omkring år 1800, var omtyckt, det urgamla motivet hustrun, som
tar byxorna och makten af mannen, komiska skolscener m. m.
Ibland lida hans bilder af den tilltrasslade allegoriska
undermeningen. Detta är fallet med den eljest sä utmärkta målningen
af munken, som af världsbarnet bestjäles på de penningar han
själf förut tillskansat sig (bild 48). Den korsprydda korgkula, i
hvilken den humoristiske indragaren af kyrkans guld är
omskrifven, symboliserar — enligt d:r Axel Romdahls förträffliga
afhandling om Brueghel — världens klot.
Striden mellan jul och fasta intresserade denna tid, och i
form af ett maskeradupptåg afbildade Brueghel de båda
världsmakternas kamp. Äfven i Sverige hade vi en dialog från denna
tid, kallad: »Hwrw jul och fasta the trättä.» Denna titel kan äfven
sättas under Brueghels två bilder (49, 50), som här efter
kopparstick meddelas. Mellan de feta och de magra finnes alltid en
mur af oförstående. »Den som är mätt förstår ej den som är
hungrig.» Huruvida detta djupsinniga ordspräk ligger under de tvä
skämtbilderna, är ej lätt att afgöra; man brukar tillskrifva Brueghel
folkliga synpunkter, men säkert vill han framhålla den lustiga
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
