Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skämtbilder på 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÄMTBILDER UNDER I 500-TALET.
Skämtbilder på 1600-talet.
Sextonhundratalets mest kände komiske tecknare är jacques
Callot (1592—1635). Han både föddes och dog i den lotringska
staden Nancy, men inflytandet af hans långvariga vistelse i
Italien gör honom lika italiensk som fransk. Omdömena
angående hans värde som skämttecknare äro bland fackmännen
mycket delade. I vissa fall fortsätter han Brueghels
djäfvuls-skildringar och skämt med krymplingar, i andra skildras det
apspel, som i Commedia dell’arte framkallade samma
skratt-salfvor hos 1600-talets italienare, som Maccus’ och Pappus’
krumsprång och rotvälska uppväckte i det gamla Rom. Men
ägde de Brueghelska teckningarna den frodiga nederländska
bondaktigheten, så utmärkte sig Callot i sina miniatyrartade
blad, fyllda med ett myllrande lif, för en latinsk skärpa: allt
var, trots det
obetydliga
formatet, tecknadt
med en klarhet,
som verkar
dubbelt egendomligt, då alla dessa
Callotskablad ha
en sorts
romantisk atmosfär. De
äro barn af
samma tid som de
»skälmromaner»
man slukade vid
1600-talets
början. I hans Varie figure gobbi — puckelryggar — träffar man
dessa stackars förvuxnas blandning af allvar och putslustighet (bild
53, 54). — I hans Balli di Sfessania eller Cucurucü, så kallad efter
en sång sjungen och spelad af en aktör, som härmade en tupps
galande och rörelser, skildrar han Commedia dell’arte. Hur
tydligt står ej den italienska maskkomedien för en, då man ser dessa
Callotbilder (bild 55, 56.) Med komisk tränad sjunges serenaden,
59
54. Krympling.
Gravyr af Callot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
